Travel Through Books

Häromdagen läste jag ut I who have never known men (1995) av Jacqueline Harpman. 40 kvinnor, eller mer 39 kvinnor och en tonåring, är inlåsta i en bunker. De minns inte hur de kom dit och har inte många minnen av sina tidigare liv. Åren går, men till slut går ett larm och kvinnorna kan äntligen smita ur från sitt fängelse. 

 

Jag tyckte boken var väldigt intressant och bra, men av det lilla jag hade läst om den så fick jag en helt annan bild av vad som skulle ske. Jag hade ingen aning om att den tillhör sci-fi genren, vilket framkommer mer tydligt om man läser om boken på andra ställen. Jag kan inte säga så mycket om mina tankar utan att spoila, men jag hade önskat ett litet annorlunda slut. Men jag tyckte boken var väldigt läsvärd.

 

Betyg: 8,5 av 10

 

Då var även årets första bok som jag har läst utläst: Den sista adventskalendern (2022) av Jenny Fagerlund. Här får vi möta Petra och hennes systerdotter Charlie som flyttar till Nyponviken efter att Petras syster, Charlies mamma, har dött. Deras ankomst rör upp blandade känslor men överlag tas de emot med öppna armar och Petra börjar hjälpa till på ortens Handelsträdgård. Det dröjer inte länge fören Petra hittar en adventskalender utanför deras nya hem, som är skapad av ortens konstnär Lilly och är ett perfekt sätt för Petra att lära sig mer om byn. Men snart inser Petra att ortsborna döljer något och att adventskalendern har svaret.

 

En mysig liten feel good-bok, den var bra men inget jättespeciellt kanske, lite småseg. För två år sedan läste jag Jennys bok 24 goda gärningar och den älskade jag, så jag vet inte om jag kanske hade så pass höga förväntningar på denna som den inte riktigt uppnådde på grund av det... Sen tyckte jag att 'svaret på gåtan' var lite löjligt men samtidigt så blev det ett väldigt fint avslut av det hela. Så ja, en helt okej bok.

 

I boken har varje dag/lucka minst ett kapitel, så det hade varit lite mysigt om man hade börjat läsa den i slutet av november och sen läst varje dag för dag, så att det hade blivit som en advetskalender.

 

Betyg: 5 av 10

 

Det gick snabbt att lyssna igenom del 9 av Margit Sandemos Sagan om Isfolket: Den ensamme (1982). Jag hade ett prova-på erbjudande på ett av alla ställen som man kan lyssna på ljudböcker på som höll på att löpa ut, så då fick jag nördat igenom denna på en och en halv dag. Bra med en deadline ibland för att pusha sig själv, hehe.

 

I den här delen får vi äntligen ta del av Tarjeis försvanna son Mikaels historia. Han gifter sig av plikt och blir sedan utskickad i krig, ett ställe där han inte hör hemma och han är ensam och olycklig.

 

Jag tycker att den här boken är lite småseg och tråkig. Vilket är synd när man har sett fram emot att få veta mer om Tarjeis son. Men ungefär halvvägs så vänder det och blir bättre, spännande och bra som de flesta andra böckerna i serien.

 

Betyg: 6 av 10