Travel Through Books

Häromdagen lyckades jag äntligen kämpa mig igenom Själakrossaren (2023) av Sebastian Fitzek. Jag läste Sebastians bok Terapi innan som jag tyckte kunde vara väldigt förvirrande, och ja, den här boken var ännu mer förvirrande och svårare att läsa. Återigen en psykologisk thriller men i denna får vi följa en man som har hittats i en snödriva utan något minne av vem han är. Han tas in på en klinik i Berlin och i samband med detta upphör 'Själakrossarens' kidnappningar. Själakrossaren kidnappar sina offer och lämnar de sedan katatoniska med en lapp som innehåller en gåta. En snöstorm gör att de på kliniken blir avskurna från omvärlden, bara för att upptäcka att Själakrossaren är inlåst med dem.

 

Som sagt, jag tyckte boken var väldigt förvirrande och jag hade svårt för att läsa den. Jag kunde läsa meningar om och om igen utan att riktigt förstå vad jag läste, och jag började undra om jag helt enkelt var lite 'hjärntrött' eller nåt, men nej, jag har inte haft problem att läsa andra texter. Dessutom hittade jag några recensioner från andra som var lika förvirrade som mig. Själva handlingen var spännande men sättet boken är skriven på, eller om det har något att göra med översättningen, gjorde inte handlingen rättvisa. Men någonstans efter mitten/närmare slutet började boken bli lite bättre och den här gången lyckades jag inte räkna ut 'lösningen'. Jag gillar ju såklart när lösningen överraskar en, men samtidigt tyckte jag den här lösningen var lite löjlig... Men ja, det lär dröja ett tag innan jag försöker mig på någon av Sebastians andra böcker.

 

Betyg: 4 av 10

 

 

Då och då får jag upp typ varg-berättelser från Dreame som förslag på Facebook där jag ibland läser sammanfattningen men jag brukar aldrig läsa färdigt någon, då man måste låsa upp kapitel i Dreame. Men häromdagen fick jag upp True Luna: Rejected By My Mate av Tessa Lilly och började läsa den och fastnade för den, så det slutade med att jag köpte den på Amazon (Kindle). Detta är del 1 av The White Wolf-serien.

 

Så ja, denna handlar om Emma som tillhör en Varg-flock där deras Alfa är Logan och deras Beta är Andrew som är Emmas äldre bror. Dem är väl vad man kallar formskiftare, de är människor som kan skifta till sin varg, och det är först när de blir 18 som de får sin varg. Och människan och vargen är två skilda 'personer' i en, om man säger så, kan vara lite svårt att förstå om man inte har mött på de här berättelserna förut...  Men i alla fall, Emma fyller 18 och får äntligen möta sin varg och från att man är 18 kan man även hitta sin 'mate' (partner) och det visar sig att Emmas mate är Alfa Logan. Logan väljer att avvisa Emma som sin mate då han inte tror att hon är tillräckligt stark för att bli flockens Luna och väljer en annan 'tjej-varg', som avskyr Emma och vill bli av med henne. Vad ska Emma göra nu?

 

Överlag tycker jag att den var väldigt bra och jag kommer läsa fortsättningen, men det finns saker som stör mig, lite cringe/toxic-faktor liksom. För det första fick den mig att tänka lite på Twilight, då en av vargarna heter Jacob och kallas Jake, och har en crush på Emma... Men aja. Det som jag ser som toxic är 'mate-bandet' som uppstår där de typ ser sin mate som sin ägodel, 'du är min och ingen får röra dig', vilket bara ger mig en stor yuck-känsla. Särskilt när de till och med blir arga och svartsjuka när läkare rör vid deras mate för att hjälpa dem, nääää, det är inte attraktivt. 

 

Sen så duschar karaktärerna väääääldigt ofta, blir äna lite komiskt. Författaren har lite dålig fantasi ibland. Och det blir lite för mycket användande av smeknamn som "Baby" mot slutet.

Och spoiler-varning: 

Jag ser det som lite plot-hole att Sienna har tillgång till deras hem när Andrew inte är där. Har de inga lås eller har hon nyckel dit? Varför i så fall, med tanke på att Andrew vet att Emma har svårt för Sienna. Sen hela grejen att Andrew inte tror på Emma om Sienna.. Liksom visst, hon är hans vän och han tror att Emma är svartsjuk på att han spenderar så mycket tid med Sienna, men inte ens Andrews varg gillar Sienna och inte Logans heller. Med tanke på hur viktiga deras vargar är för dem så känns det konstigt att de inte lyssnar mer på dem. 

 

Ja, detta blev ett ganska långt inlägg och jag gillar den samtidigt som en hel del saker stör mig, haha.

Betyg: 5 av 10

 

Nu har jag äntligen läst Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök (2017) av Neil Gaiman, en bok som jag har haft i mina ägor i ett par år. 'Läste' dock inte så mycket, lyssnade mestadels på den via ljudbok, men läste även lite både via den vanliga boken och e-bok, haha. Hade tyvärr lite svårt för Niklas Falk som berättarröst, men till slut vande jag mig.

 

Som ni säkert kan gissa från titeln så handlar boken om nordiska myter och vi får ta del av flera olika berättelser om asagudarna och vanerna, som Oden, Tor, Loke, Idun, Frej och Freja. Vi får även följa jättar och dvärgar och berättelserna innehåller en hel del konflikter. Vi får möta Lokes barn och ta del av Frejas bröllop, och så mycket mer.

 

Jag har väl alltid tyckt att nordisk mytologi är spännande, men har inte varit så insatt i det. Jag är väldigt förtjust i Marvels filmer om Thor och jag älskar både Thor och Loki, så det är såklart spännande att få ta del av olika myter om Tor, Loke och andra gudar och kunna jämföra med Marvels version. Inledningsvis tyckte jag att berättelserna var lite fåniga innan jag väl kom in i dem, gudarna är minst sagt dramatiska, men sen tyckte jag att de olika kapitlena var väldigt intressanta och boken var bra. Dessutom är det en väldigt fin bok, den fysiska boken alltså, med ett väldigt fint omslag och boken är dessutom lättläst. Kan tänka mig att ta fram boken då och då och läsa något kapitel med jämna mellanrum. Hade varit lite kul att läsa eller lyssna på den på engelska också.

 

Betyg: 9 av 10