Jag läste nyligen ut Hallå världen! (2018) av Bana Alabed som är en sann historia om Banas egna upplevelser av kriget i Aleppo, Syrien. Bana är bara 7 år när hon med hjälp av sin mamma börjar använda Twitter för att dela sina erfarenheter med världen, och hon har sedan skrivit sin bok där vi får läsa om att leva med att höra bomber varje dag och förlora nära och kära, hur hoppet att det ska bli bättre sviktar fram och tillbaka.
En väldigt viktig bok och den är lättläst, riktar sig till barn men kan läsas av alla. Man blir så berörd, jag vet inte hur många tårar som föll medan jag läste boken. Vissa delar var riktigt jobbiga att läsa och det är bedrövligt att små barn ska behöva vara med om sånt här. Jag kommer aldrig förstå hur det ännu finns människor som krigar och skadar så många oskyldiga. Men det är fint att läsa boken och se hur ett litet barn och användning av sociala medier faktiskt kan göra skillnad.
Ett citat från boken: "Jag orkade inte hoppas längre. Jag var trött på att kämpa för att hålla mig vid liv. Jag tänkte att det kanske skulle vara lättare om det trillade ner en bomb på oss och vi inte blev tvugna att leva så här längre." (s. 200-201). Det gör ont i hjärtat, ingen ska behöva uppleva något sådant här och särskilt inte barn, men likt förbannat är det fortfarande krig runtom i världen...
Betyg: 10 av 10
