Travel Through Books

På sistone har jag läst Hur barnen tog makten (2013) av David Eberhard men jag kommer tyvärr inte läsa klart den. Boken handlar om hur vi uppfostrar våra barn och hur vi i dagens samhälle knappt vågar säga emot eller tillrättavisa våra barn samtidigt som vi är väldigt överbeskyddande. Dagens föräldrar verkar inte tro att de är tillräckligt bra och det finns så många experter som säger hur vi ska uppfostra våra barn.

 

Jag tyckte att boken verkade intressant men jag har haft väldigt svårt för den: Jag tycker den är seg och trögläst, och jag hänger inte riktigt med i Davids resonemang ibland och vet inte riktigt vad det är han vill få sagt. Det känns inte som att han kommer fram till sin poäng ibland. Boken känns också rätt upprepande och jag känner att den hade kunnat vara kortare. Jag har läst till sida 153 nu av 242 och jag har verkligen försökt läsa klart den, men nu ger jag upp. Jag har helt enkelt inte knytit an till David eller hans bok. Sen stör det mig hur många gånger han använder ordet "ju": Jag upplever att han överlag har ett fackligt/akademiskt och fint språk när han skriver, och "ju" passar inte riktigt in där, det är ett sånt där överflödigt ord som inte behövs. "Det är ju alltid bra om man beter sig väl och klokt, men det är ju självklarheter" s. 107. På sida 112 användes ordet hela 4 gånger... 

 

Men ja, det fanns en hel del i boken som jag höll med om och en hel del annat som jag inte höll med om eller som jag helt enkelt inte förstod. Till exempel på sidorna 113-114 får vi ta del av en situation där ett barn vill ha Coca-Cola. Mamman beställde först en apelsinjuice då barnet inte valde dryck tillräckligt snabbt, men när den ville ha Coca-Cola så fick den det. Barnet dricker upp den fort och vill sedan gå, varpå mamman blir "fly förbannad". Enligt Jesper Juuls tankar borde mamman ha förhandlat med barnet och tagit sig tid, medan David tycker att hon inte borde gett barnet någon Cola överhuvudtaget, för "Uppenbarligen var det inte särkilt viktigt för honom att dricka just Coca-Cola". Barnet säger att den vill ha Cola, får det och dricker upp den, så vad är problemet? Varför blir mamman arg och vad menar David med att det inte var "särskilt viktigt för honom att dricka just Coca-Cola"? Jag är förvirrad och förstår verkligen inte poängen eller resonemanget med situationen. Det hade varit annorlunda om situationen var att mamman beställde juice, barnet gör en stor scen om att den vill ha Cola och till slut ger mamman med sig, men sen vill barnet ändå inte ha Cola:n... Då hade jag kunnat förstå Davids resonemang, men här får barnet drickan den vill ha och dricker den. Det kanske saknas en del av förklaringen av situationen, jag förstår fortfarande inte varför mamman blir arg.

 

Jag tycker ju inte om att inte läsa klart böcker, så får se om jag läser klart den någon gång i framtiden...

 

Betyg: 4 av 10

 

De senaste dagarna har jag försökt läsa Tove Klackenbergs deckare Påtaglig risk att skada från 2002, men det går inte så bra. Den handlar om åklagaren Svea och ett åtal mot två föräldrar vars barn har hittats mördade i en garderob. Svea inleder en egen undersökning när hon märker att det är något som inte stämmer, samtidigt som hon upptäcker att någon förföljer henne och vill henne illa. 

 

Jag tycker att handlingen verkar väldigt bra, den känns spännande och det är trevligt med böcker som utspelar sig i Sverige. Jag har bara hunnit läsa ett 30-tal sidor men känner mig inte alls lockad att fortsätta läsa, det har känts motsträvigt att läsa de här sidorna. Jag fastnar inte för hur den är skriven och än så länge har jag lite svårt för Svea. Låt mig citera lite kring Sveas tankar på sida 11: "Och borde inte akne kunna åtgärdas hos en man som fyllt femtio? Hon studerade med intresse blemmorna. Käkarna inunder malde oberört på. Mannen som känner sig hemma överallt, utom i en rättssal, tänkte hon elakt.". Kände ungefär "åh yay, en bitchig åklagare" när jag läste det och blev inte alls intresserad av att läsa mer om henne, tyvärr. Ur ett perspektiv tänker jag att det visar att hon är mänsklig, men ur ett annat tycker jag att hon låter löjlig/otrevlig och det är ingen bra start för hennes karaktär.

 

Jag har tagit beslutet att inte fortsätta läsa boken och det känns tråkigt. Egentligen vill jag läsa ut den för att kunna ge den ett rättvist omdömme, men samtidigt har jag så många andra böcker jag kan läsa och känner inte för att lägga mer tid på den. Kanske skulle jag tycka att den blir bättre om jag fortsätter att läsa, men just nu känner jag inte för det. Vem vet, jag kanske ger den en ny chans någon gång i framtiden.

 

Betyg: -