Måndöttrar: Stulen själ

Igår läste jag ut del 8 av Måndöttrar: Stulen själ (2006) som är skriven av Lynne Ewing. I den här delen har Serena problem med minnesluckor och hon känner sig inte som sig själv, det är som om någon har tagit över hennes kropp.
 
Nog bästa delen hittills och jag har inga minnen alls av den från att ha läst den tidigare, vilket förvånande mig men det är alltid trevligt att kunna läsa om något som om det vore första gången. Detta är den sista delen som översattes till svenska, och det kändes som ett väldigt konstigt ställe att sluta översätta serien på för det slutade väldigt spännande och jag längtar verkligen efter att läsa nästa del. Nu är det bara fem böcker kvar och det blir första gången jag läser dem efter alla dessa år, det ska bli så kul att äntligen få läsa dem! Men jag har ett par biblioteksböcker som jag ska läsa igenom först dock..
 
Betyg: 10 av 10
 

Vilseledaren

I fredags läste jag ut Vilseledaren (2023) av Viveca Sten, som är del 4 av Åremorden. Den här gången får Hanna och Daniel ett fall där en student från Uppsala hittas död ute i snön efter en festkväll med sina kompisar. De vet inte ännu om det är en olycka eller om det handlar om mord, men poliserna märker snart att kompisgänget verkar dölja fakta för dem och det uppstår osämja i gruppen. Samtidigt har både Hanna och Daniel, samt deras kollega Anton, mycket på gång i sitt privatliv med nya förhålladen och seperationer som de hanterar på olika sätt.
 
Jag tyckte den här delen var riktigt bra, helt klart min favorit hittils i serien. Jag tyckte ju att del 3 var lite sämre än del 1 och 2, så jag är väldigt glad över att det blev bättre igen. Det är kul att följa Hanna och Daniels privatliv i den här delen, och Antons också, och jag tyckte att kompisgänget var intressant och det var en intressant upplösning som jag inte hade gissat överhuvudtaget. Längtar efter att läsa nästa del!
 
Betyg: 10 av 10
 

Feber i blodet

Då vart jag även klar med Feber i blodet (1983) som är del 12 av Margit Sandemos Sagan om Isfolket. Två Sagan om Isfolket utlästa på samma dag är inte illa, när man både har jobbat och varit och shoppat under dagen. Jag började lyssna på del 11 igår när jag var ledig och blev nästan klar med den, så jag hade någon timma kvar att lyssna idag. Sen började jag lyssna på del 12 idag runt 17:30 tiden kanske, och några timmar senare var mina timmar på den appen slut, så då läste jag klart de sista cirka 80 sidorna. Bra att ha böckerna i fysiskt format, haha.
 
I alla fall, i den här delen får vi också följa Villemo samt Dominic. De har fått känslor för varandra men de får inte bli ihop då deras släktband ökar risken för att få ett drabbat barn, men de längtar så efter varandra. Särskilt förvånade blir vi väl inte när Villemo återigen ger sig ut på äventyr, denna gången ger hon sig efter Dominic medan kriget har brytit ut och det finns farliga snapphanar i terrängen.
 
Som vanligt en väldigt bra bok och spännande och det händer mycket. Sen så råkar ju Villemo ut för väldigt mycket... Det är en händelse om jag känner att man gärna hade fått skippa, som inte hade behövt utspela sig som den gjorde då det känns lite 'pervest', men men...
 
SPOILERS:
Som sagt ovan så vet vi ju nu att Villemo och Dominic har känslor för varandra och de är släkt (fyrmänningar) så deras familjer vill inte att de ska bli ihop på grund av det onda arvet. Sen så är det ju även två andra som är i samma sits... Samt att vi har haft två andra i släkten som blivit tillsammans samt ytterligare två som vuxit upp som syskon även om de inte är biologisk släkt... Nu utspelar sig detta för många år sedan och då kanske det var väldigt vanligt att man gifte sig med släktingar på det här viset, men det känns ändå bara fel att Margit vill föra samman de så här, särskilt två par i samma generation. Särskilt med tanke på att Isfolket har lite svårt för att föra sina gener vidare... Men här känns det som ett val av Margit för att göra släktträdet mindre spretigt, så det inte blir för många karaktärer att följa/ha koll på.. 
 
Betyg: 9 av 10