Travel Through Books

Nu går det undan! Efter att ha varit lite segläst på sistone har jag nu läst ut en bok på bara några dagar, woho! Jag har påbörjat en ny serie som heter Tändsticksflickan som består av 9 böcker och är skriven av Monika N. Yndestad. Första delen heter Malene från Piperviken (2017). Den handlar om Malene som är 17 år och bor med sin bror i fattigkvarteren då deras föräldrar har gått bort. Året är 1862, hon arbetar med att sortera tändstickor och har det kämpigt med att få maten och pengarna att räcka till. Vi får följa hennes arbete på fabriken och hennes vänskap till kompisen Karoline och grannen Hanna som hon ofta ger en hjälpande hand gällande hennes barn. Sen finns det även en fruktad hästvagn och en hel del otrevliga typer...

 

Jag gillade verkligen den här boken! Den var spännande och mysig men även obehaglig och upprörande, på ett sätt som verkligen fick mig intresserad. Den är lätt att läsa med lagom långa kapitel och lockade mig hela tiden att fortsätta läsa. Sen slutade boken mitt i den mest spännande handlingen, så nu måste jag komma igång med nästa bok! Vet inte alls vad jag ska förvänta mig av fortsättningen, så spännande!

 

Betyg: 10 av 10

 

Igår läste jag klart Förintelsens barn (2020) av Margit Silberstein. Boken handlar om Margits liv, att växa upp som barn till två av förintelsens överlevare: hennes mamma Ili var i Auschwitz medan pappan Ernst togs som arbetssoldat vid Ukraina. Ili och Ernst var de enda överleverna i sina familjer och när de äntligen återförenades i Sverige några år senare fick de Margit och hennes lillebror, som betydde allt för föräldrarna, deras enda familj. Föräldrarnas upplevelser, sorg och smärta lever i Margit och hon skriver om pressen och det stora ansvaret hon fått ta under sin uppväxt, exempelvis att vara skötsam och inte bråka med föräldrarna, de har varit med om så mycket hemskheter och hon ville inte göra det jobbigare för dem.

 

Jag läser gärna böcker och ser filmer om förintelsen. Det är ett ämne som berör mig och som jag tycker är viktigt, så självklart kunde jag inte låta bli att låna Förintelsens barn på biblioteket när jag såg den. Jag började gråta redan i prologen: Där får vi ta del av pappans brev till mamman, om deras kamp att återförenas. Pappans brev är en viktig del i boken, genom dem har Margit fått en annan insyn i sin pappas liv. 

 

Jag tyckte att boken var väldigt bra och är tacksam att Margit har valt att dela med sig om sitt liv. Jag tycker det är viktigt att få ta del av hur ett trauma kan påverka någon och personerna runt omkring den/dem. Många av de som överlevde förintelsen har känt både skuld och skam över att de överlevde, "varför fick jag leva medan de dog?". Sen gillar jag att Margit refererar mycket till andra överlevare, böcker och liknande, jag har fått många tips om böcker som jag vill kolla upp. 

 

Betyg: 9 av 10

 

Då har jag äntligen läst ut ännu en bok: Förortssnuten (2021) av Hanif Azizi och Markus Lutteman. Den handlar om Hanifs uppväxt och hans jobb som polis. Hanif bodde på en militärbas i Irak med sin mamma, pappa och lillebror Saleh, där de var medlemmar av Folkets Mujahedin. Efter att pappan har dött flyr nioåriga Hanif och sexåriga Saleh medan mamman stannar kvar i Irak, och tillslut hamnar de i Sverige. Vi får följa brödernas uppväxt i Sverige och olika händelser som Hanif varit med om som polis.

 

Jag tyckte att boken var väldigt bra och intressant. Det finns många som är emot poliser eller som ofta ifrågasätter deras handlingar, så jag tycker att det är både bra och viktigt att få ta del av en polis erfarenheter. Hanif jobbar i förorterna och beskriver hur polisernas arbete går till där och hur svårt och frustrerande det kan vara. Poliser får skit när folk tycker att de inte gör något och de får skit när dem gör något för då gör dem det på fel sätt eller med övervåld. 

 

Jag tycker även det är bra och viktigt att få ta del av hur det kan vara att fly och växa upp i ett annat land. Saleh hade lätt för att anpassa sig, lära sig språket, få vänner och var duktig i skolan medan det i princip var motsatsen för Hanif. I början hade de ingen kontakt med sin mamma och de bodde i båda bra och dåliga/mindre bra fosterhem. Det är jobbigt att läsa om saker som de varit med om, vi får till exempel ta del av ett möte med en socialarbetare där Hanif berättar saker som inte är bra hemma och socialarbetaren bryr sig inte... Men det finns även en del solskenshistorier och fina människor som har gjort mycket för Hanif.

 

Som sagt, jag tyckte att det var en väldigt bra bok och jag rekommenderar den starkt!

 

Betyg: 10 av 10