Nu har jag lyssnat igenom Längtan (1982) av Margit Sandemo, som är del 4 av Sagan om Isfolket. I den här delen får vi möta en ny generation av Isfolket och det läggs en hel del fokus på Sunniva, Tarald, Cecilie och Tarjei, plus deras vän Yrja. Yrja gillar Tarald, men Tarald har bara ögon för sin kusin Sunniva... Och Tengel vill inte att de blir ihop då han tror att deras nära släktskap ökar risken för att få ett barn som är drabbat av Tengel den ondes förbannelse...
Det hinner hända väldigt mycket i den här boken och vi får möta många olika människor, vissa som är helst fantastiska och andra som man nästan avskyr. Älskar att det händer så mycket, och den här delen är spännande och mysig men även sorglig till och från. Särskilt slutet är sorgligt, jag blev gråtfärdig. Svårt att skriva något utan att avslöja, men jag vill nämna att Metas och Klaus reaktioner där i slutet verkligen är hjärtskärande. Tänk att man kan bli så fäst och berörd av karaktärer på det här viset...
*Spoiler*: Alltså jag har verkligen så svårt för Sunniva... Antar att Margits tanke är att man inte ska gilla henne, eller om hon vill att man ska tycka synd om henne, vilket jag inte gör... Riktigt besviken på att Sol, som var en sådan stark och fantastisk karaktär, får en sådan fånig dotter... Men men, annars är boken fantastisk, som vanligt!
Betyg: 10 av 10
