Skräckens hus och andra noveller

För ett tag sedan snubblade jag över Skräckens hus och andra noveller (1991) från H.P. Lovecraft på biblioteket och var såklart tvungen att låna den. Han är en av de författare som det känns som man 'måste' ha läst någon gång. Boken består av 10 noveller (tror jag...) och överlag tyckte jag att novellerna var bra men boken var lite trögläst... Just den här samlingen är utgiven 1991 men novellerna är skrivna runt 1920-talet, så självklart skiljer språkbruket från hur vi skriver idag, och det kan bli missar i översättningen etc... I första novellen kändes det som att det saknades ord ibland, så det hade varit intressant att se om den hade varit enklare att läsa på engelska... Sen så är novellerna uppbyggda väldigt likt, skriven i jag-form med en person som berättar vad den varit med om, så till slut blev det lite repetitivt och jag önskade att några hade varit skrivna på ett annat sätt. Men annars var det väldigt spännande noveller!
 
I novellerna får vi bland annat möta ett hus där många har dött, en galen vetenskapsman, katter som råkar i knipa, drömmare, spök-råttor, monster med mera. Skräckens hus var väl den längsta novellen och den var bra (dock trögläst) men jag tyckte att själva upplösningen gick lite väl fort och hade önskat lite mer av slutet...Sen blev jag blev väldigt förvirrad när jag började läsa, det kändes som en dokumentär, som att Lovecraft verkligen skrev om något han hade varit med om och där var jag-formen väldigt bra! Sen tyckte jag verkligen om Katterna i Ulthar, den var väldigt kort men kuslig och fick till det där lilla obehagliga på ett snabbt och bra sätt. Den lurande skräcken var nog min favorit, men jag älskade verkligen slutet av Hunden. Nyarlathotep var ingen höjdare, jag kände mig mest bara förvirrad...  
 
Celephais kändes väldigt relevant trots att den är skriven för 100 år sedan, att längta efter något bättre, fly till sina drömmar... Och ja, katten i Råttorna i muren hade ett väldigt speciellt namn som jag inte tänker nämna här... Ni kan ju googla på "Lovecraft's cat", hehe.
 
Men ja, det var det, lite svårt att få till ett bra inlägg om den här samlingen... Hoppas ni hängde med hyfsat i mitt svammel.
 
Betyg: 7 av 10
 

Handbok för Spökjägare

Tror du på spöken?
 
Jag är väldigt förtjust i Laxton Ghost så självklart blev jag intresserad av deras böcker och nu har jag till slut läst en av dem: Handbok för Spökjägare (2021). Här får man tips om hur man kan gå tillväga om man vill undersöka om det spökar någonstans. Laxton börjar med att beskriva vilka de är och hur det kommer sig att de blev paranormala utredare. I boken beskriver de olika typer av paranormala fenomen och utrustning/verktyg de själva använder vid sina utredningar. Sedan får vi ta del av olika upplevleser de haft, både vid utredningar och vid andra tillfällen, och även några 'spökrapporter' som de fått inskickade.
 
Jag tyckte verkligen om boken och vill börja med att säga att jag älskar designen, både framsidan och själva upplägget. Utseendemässigt är det en väldigt fin bok. Den är lättläst och lätt att följa, så både vuxna och barn kan läsa den och man måste inte själv tro på spöken/det paranormala för att läsa boken. Jag själv är lite kluven kring om jag tror på spöken eller inte, jag är öppen för att det kan finnas och tycker att det är väldigt intressant men har nog aldrig upplevt något som jag uppfattat som paranormalt, Jag är dessutom kritisk när jag ser videos och bilder för det är många som fejkar. Dock älskar jag Laxton och upplever de som seriösa, men håller mig fortfarande kritisk, särskilt då jag själv aldrig testat något av verktygen som används (till exempel spiritbox och PMB) och inte vet hurvida man kan mixtra med dem eller liknande. Men, det var väldigt spännande/lite kusligt när de skriver om olika energier på sida 23 och det står "Man kan känna av (energier) på flera sätt och det finns många teorier kring dem. En är att när man får en rysning från ingenstans och håren reser sig i nacken, då är någon av energierna nära.". Under ett par dagar, innan jag läste detta, hade jag vid ett par tillfällen fått rysningar då och då när jag sitter framför min dator i hallen.... Så nu kan jag inte sluta fundera på om det kanske vara någon energi som låg bakom mina rysningar. Vanligtvis kan jag rysa till när jag känner mig lite frusen, men det kände jag mig inte vid de tillfällena...
 
Det var lite kusligt att läsa om deras utredningar och upplevelser, det blir liksom obehagligt på ett annat sätt att läsa om det än att se på deras och andras utredningar/videos. Som de själva skriver kan upplevelser vara svåra att fånga på bild/video. Men som sagt, en väldigt bra bok!
 
Betyg: 10 av 10