Into The Heartlands

När jag snubblade över en Black Panther serieroman på biblioteket var jag självklart tvungen att låna den. Älskade första Black Panther filmen, Chadwick Boseman var fantastisk, och jag planerar att se uppföljaren snart. Men ja, den här serieromanen heter Into The Heartlands (2022) och är skriven av Roseanne A. Brown och illustrerad av Dika Araújo, Natacha Bustos och Claudia Aguirre.
 
Här får vi möta syskonen Shuri och T'Challa som är Wakandas prinsessa och prins. Shuri älskar att forska och uppfinna saker medan T'Challa förbereder sig på att bli Wakandas nästa ledare, deras Black Panther. Efter att den viktiga ritual Soul Washing Day blir förstörd blir flera invånare sjuka och de tror att det är en förbannelse som brutit ut. Nu måste Shuri och T'Challa försöka hitta ett botemedel så de kan rädda de sjuka invånarna. 
 
Jag läser väldigt sällan serietidningar/romaner så det gick lite segt för mig när jag började läsa denna, men när jag väl vant mig gick det ganska fort att plöja igenom den. Jag tyckte att den var väldigt bra och spännande. Önskar att den hade varit längre, var väldigt kul att läsa den när jag väl kommit igång ordentligt. Det är fina illustrationer och jag gillar ju karaktärerna sen innan. Kommer helt klart hålla ögonen öppna efter fler serieromaner i fortsättningen.
 
Betyg: 9 av 10
 

Skräckens hus och andra noveller

För ett tag sedan snubblade jag över Skräckens hus och andra noveller (1991) från H.P. Lovecraft på biblioteket och var såklart tvungen att låna den. Han är en av de författare som det känns som man 'måste' ha läst någon gång. Boken består av 10 noveller (tror jag...) och överlag tyckte jag att novellerna var bra men boken var lite trögläst... Just den här samlingen är utgiven 1991 men novellerna är skrivna runt 1920-talet, så självklart skiljer språkbruket från hur vi skriver idag, och det kan bli missar i översättningen etc... I första novellen kändes det som att det saknades ord ibland, så det hade varit intressant att se om den hade varit enklare att läsa på engelska... Sen så är novellerna uppbyggda väldigt likt, skriven i jag-form med en person som berättar vad den varit med om, så till slut blev det lite repetitivt och jag önskade att några hade varit skrivna på ett annat sätt. Men annars var det väldigt spännande noveller!
 
I novellerna får vi bland annat möta ett hus där många har dött, en galen vetenskapsman, katter som råkar i knipa, drömmare, spök-råttor, monster med mera. Skräckens hus var väl den längsta novellen och den var bra (dock trögläst) men jag tyckte att själva upplösningen gick lite väl fort och hade önskat lite mer av slutet...Sen blev jag blev väldigt förvirrad när jag började läsa, det kändes som en dokumentär, som att Lovecraft verkligen skrev om något han hade varit med om och där var jag-formen väldigt bra! Sen tyckte jag verkligen om Katterna i Ulthar, den var väldigt kort men kuslig och fick till det där lilla obehagliga på ett snabbt och bra sätt. Den lurande skräcken var nog min favorit, men jag älskade verkligen slutet av HundenNyarlathotep var ingen höjdare, jag kände mig mest bara förvirrad...  
 
Celephais kändes väldigt relevant trots att den är skriven för 100 år sedan, att längta efter något bättre, fly till sina drömmar... Och ja, katten i Råttorna i muren hade ett väldigt speciellt namn som jag inte tänker nämna här... Ni kan ju googla på "Lovecraft's cat", hehe.
 
Men ja, det var det, lite svårt att få till ett bra inlägg om den här samlingen... Hoppas ni hängde med hyfsat i mitt svammel.
 
Betyg: 7 av 10