Travel Through Books

Häromveckan läste jag ut Färjan (2015) av Mats Strandberg. Vi får följa passagerare och personal på Finlandsfärjan Baltic Charisma, en färja som folk åker med för att festa och ha roligt. Under denna färd finns det dock något ondskefullt och övernaturligt med på båten och nu måste passagerare och personal kämpa för att överleva. 

 

Jag tyckte boken var lite seg att komma in i först men när jag väl kommit in i den tyckte jag att den var bra och jag gillade att kapitlena är korta. Det var inte direkt många karaktärer som jag gillade i boken men Lo och Albin var väldigt roliga en bit in i boken. Jag tror att jag hade missat eller glömt bort att boken hade övernaturliga inslag till precis innan jag skulle börja läsa den, och blev lite lagom besviken. Nu tyckte jag att boken var helt okej, men den hade varit läskigare om det hade varit "naturlig" skräck som utspelade sig på färjan. Jag såg filmatiseringen av Konferensen kort innan jag läste denna och jag hade väl förväntat mig något liknande, men på en färja helt enkelt. Det hade ju helt klart varit läskigt om någon psykopat, eller flera, gick loss och försökte mörda alla på en färja liksom. Men men. Sen så är boken skriven på ett väldigt grovt och typ perverst sätt ibland, liksom när vissa personer säger eller tänker något, eller när författaren beskriver vissa handlingar. Jag har egentligen inte svårt för sådant men här blev det lite för mycket ibland. Om ni har läst boken kan ni kanske känna igen att det finns en beskrivning som handlar om mens där jag bara kände "Nämen va f*n, hur kom du ens på tanken att skriva det såhär, usch" xD Önskar att jag kunde glömma att jag läst meningen men den kommer nog leva i mitt huvud för alltid nu, haha.

 

Betyg: 7 av 10

 

Igår började jag läsa Ghost Stadium (2013) av Tom Palmer och det tog ca 60-90 minuter att läsa ut den. Detta är en lättläst ungdomsbok som handlar om Lucas, Irfan och Jack som ska övernatta på en övergiven fotbollsarena för att fira att det är sommarlov. Det sägs att det spökar efter att en man dött där, och vad som skulle bli en rolig kväll slutar istället i skräck.

 

Som sagt, det är en lättläst ungdomsbok och ja, den var minst sagt lättläst. Jag saknar tiden då jag kunde sluka en bok på några timmar, så därför lånade jag en lättläst bok. 😉 Men ja, boken var helt okej, lite spännande/obehaglig med en twist. Jag gillar själva grejen med den övergivna fotbollsarenan, både för att jag finner övergivna byggnader etc fascinerande, när naturen tar över, och hade själv velat besöka något övergivet ställe, och så är det lite kul att det är just en fotbollsarena med tanke på att jag har tittat mycket på fotboll på sistone. Sen gillar jag även hur killarna framställs, de blir rädda ibland och det är okej.

 

Betyg: 8 av 10

 

För ett tag sedan snubblade jag över Skräckens hus och andra noveller (1991) från H.P. Lovecraft på biblioteket och var såklart tvungen att låna den. Han är en av de författare som det känns som man 'måste' ha läst någon gång. Boken består av 10 noveller (tror jag...) och överlag tyckte jag att novellerna var bra men boken var lite trögläst... Just den här samlingen är utgiven 1991 men novellerna är skrivna runt 1920-talet, så självklart skiljer språkbruket från hur vi skriver idag, och det kan bli missar i översättningen etc... I första novellen kändes det som att det saknades ord ibland, så det hade varit intressant att se om den hade varit enklare att läsa på engelska... Sen så är novellerna uppbyggda väldigt likt, skriven i jag-form med en person som berättar vad den varit med om, så till slut blev det lite repetitivt och jag önskade att några hade varit skrivna på ett annat sätt. Men annars var det väldigt spännande noveller!

 

I novellerna får vi bland annat möta ett hus där många har dött, en galen vetenskapsman, katter som råkar i knipa, drömmare, spök-råttor, monster med mera. Skräckens hus var väl den längsta novellen och den var bra (dock trögläst) men jag tyckte att själva upplösningen gick lite väl fort och hade önskat lite mer av slutet...Sen blev jag blev väldigt förvirrad när jag började läsa, det kändes som en dokumentär, som att Lovecraft verkligen skrev om något han hade varit med om och där var jag-formen väldigt bra! Sen tyckte jag verkligen om Katterna i Ulthar, den var väldigt kort men kuslig och fick till det där lilla obehagliga på ett snabbt och bra sätt. Den lurande skräcken var nog min favorit, men jag älskade verkligen slutet av Hunden. Nyarlathotep var ingen höjdare, jag kände mig mest bara förvirrad...  

 

Celephais kändes väldigt relevant trots att den är skriven för 100 år sedan, att längta efter något bättre, fly till sina drömmar... Och ja, katten i Råttorna i muren hade ett väldigt speciellt namn som jag inte tänker nämna här... Ni kan ju googla på "Lovecraft's cat", hehe.

 

Men ja, det var det, lite svårt att få till ett bra inlägg om den här samlingen... Hoppas ni hängde med hyfsat i mitt svammel.

 

Betyg: 7 av 10